Nu har jag fått tillbaka nyckeln till asken där mitt hjärta ligger i säkert förvar. Det var ej det jag ville men det var det bästa både för mig och för T.
Det var nog det "bästa" men sorgligaste uppbrottet jag har varit med om hittils.
Vi träffades igår (torsdag) vid på hans luch och hade bestämt att prata om allt. Men jag tror vi båda grät mer än vi pratade. Vi låg i soffan och höll om varandra hårdare än någonsin ochsmåpratade om allt och grät. Vi visste både vad som var bäst, men ingen av oss ville att det skulle bli så.
Känslorna finns där men jag orkar inte vänta mer och han är inte redo och att göra något åt sin situation och inleda något nytt. Då vill ju jag inte pressa honom till att göra något hab inte är redo för. För då kommer det ju antagligen skita sig sen iafl.
Så nu är jag fri och ledig igen, inte för att jag ville men jaja.
Nu sitter jag på tåget till Uddevalla.
Jag ska hälsa på min mormor och hennes man över helgen, dom bor i Lysekil. Så mormor kommer och hämtar mig på stationen å Uddevalla.
Ska bli så skönt och vara borde över helgen och få tänka på något annat och umgås med personer och inte vet något om T över huvudtaget.
Brukar vänta med att berätta för mormor tills jag vet om det leder till något seriöst eller inte, annars blir hon bara besviken när det ej gör det.
Ha en toppen helg nu alla busar och sötisar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar