Att vänta!
Hur jobbit är det inte att behöva vänta. Vad det än gäller egentligen. Att stå i kön på ika kan vara såå tråkigt men det ät ju något som alla måste göra.
Men i jämförelse så är det ju en skit sak.
Som att vänta på ett test resultat från KSS.
Jag fick vänta 4 veckor efter en en titthålsoperation där dom tog bort en cycta på min hägra äggstock nu i januari. Nu var det ju godartad så det var ju bra. Men dom 4 veckorna var mindre roliga.
Men hur är det när det gäller ens egen "lycka" eller välmående. När det gäller att man får frågan av någon man har starka känslor för. Kan du tänka dig att vänta på mig? Vad gör man då?
Om jag inte vet om jag kan vänta? Räcker det å säga kanske? Och om tiden går och jag blir mer och mer otålig. Är det rätt å sätta press på honom då?
Om min hjärna säger lägg ner och mitt hjärta säger ge inte upp än.
Är det värt att lägga min lycka på hyllan för en man, när jag inte ens vet hur länge den behöver ligga på hyllan.
Det är en jobbig sits jag att mig i. men jag har ju själv valt det. Jag visste ju om läget redan från början. Men nu har min skalle börjat vakna och det är inte alls kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar